Den ideala ekonomin

Jag vet. Mina idéer har sådan lyskraft att det finns risk för bländning. Just därför måste jag ödmjuka mig och delge den arma mänskligheten märkvärdigheterna som föds i mitt inre.

Det finns saker som måste korrigeras för att förädla ekonomin. Folk blir till exempel alldeles för gamla, vilket är en direkt följd av för hög läkartäthet som allmänheten ännu har råd att nyttja samt missriktad forskning.

I en renodlad marknad bedrivs forskning av funktionella skäl, i ämnen som visar hur man kan sänka ledtider och höja produktivitet inom kapitalkritiska segment inom tillverkningsindustrin, men särskilt tillväxten inom tjänsteföretag som har åtagit sig den nobla uppgiften att sprida riskerna genom att koncentrera ägandet. Detta görs genom att skapa hävstänger genom kreativa finansiella instrument i form av derivat och optioner på underliggande bankaktier som bevisligen vilken sekund som helst kan bli värdelösa - om inte statskassor töms för att rädda dem.

I en ren värld av ekonomiska värden är det nödvändigt att nedbringa antalet gamla som genom ålder är helt igenom produktionsstörande och i övrigt trots sitt skrynkliga utseende inte köper hudvårdsprodukter i de volymer som kan anses nödvändigt för att bidra med en rudimentär konsumtion inom sitt kundsegment. Istället snaskar de i sig subventionerade läkemedel som vore det godis och har sådan fart på lemmarna att de ständigt bryter lårbenshalsar och annat som gör att samhällets kostnader för ortopedi skenar.

Felet är att människor är alltför lyckliga eftersom lyckliga själar visar benägenhet att leva hälsosamt och göra för organismen smarta livsval. De slutar röka, om de ens börjat, och slutar supa. Värst av allt, de äter nyttigare. Kort sagt, livslängden ökar av för ekonomin helt ovidkommande orsaker och en rad företag som alltid blomstrat genom att sälja förädlade produkter av tobak, alkohol och föda med hög halt transfetter måste genomöra den ena dyra reklamkampanjen efter den andra för att övertyga folk om det nödvändiga i att fortsätta förkorta sina liv.

Värst av allt: Lyckliga människor får ofantligt självförtroende. Att ha sådana undersåtar är farligt. Ställer till anarki på ett kick! Piff paff och vanligt folk får för sig att de vet och förstår saker.

För att rädda den rena ekonomin från människornas klåfingriga inblandning har jag ringt och mejlat och sms-at regeringskansliet och Fredrik den store ska absolut snart ge audiens. Jag kommer att kasta mig för storfurstens fötter, kyssa byxfållen om han tillåter, och säga:

Härskare. Ni som vet att omväxlande använda silkesvantar och piska måste renodla budskapet.

Det ideala för människan är att ha tråkigt. Då förefaller tiden stå still och människomassorna upplever det som att de har ett långt och intressant liv.

Härskare, lyssna! Människorna ska varken ha utbildning eller penningar såvitt de inte arbetar i den sk arbetslinjen från bittida till sent. Har de dessutom tråkigt blir de heller icke så gamla att de belastar ekonomin och de genom lag instiftade pensionsfonderna kan användas i högre syften, såsom att på nytt blåsa liv i banker och finansinstitut vid nästa kris, istället för att betalas ut till dessa växande skaror överåriga lösdrivare.

Eder von Oben, alias Anders Widén, författare

(Tidigare som gästblogg i Arvidfalk)

Magdansdoktrinen

Det vore önskvärt om alla kunde förstå att det säkerhets- och fredsarbete som bedrivs i det fördolda är av yttersta vikt. Det sker mycket strikt och skall så vara. Utrikesministern är en av dem som anammat de former varmed utbyte av informationer ska ske. Följer man formen kan informationer utväxlas också med diktaturer, utan att någon oegentlighet överhuvudtaget kan ske.

Det hemliga säkerhetsarbetet bedrivs på flera plan. I staden Madison, Wisconsin, hittade CIA på 80-talet en sexårig flicka med mycket speciell kroppskontroll. Hon sändes genast till den marinbas där delfiner utbildas att simma med fastsatta bomber på ett förvånansvärt självuppoffrande sätt. Flickan tog intryck och ställde genast sin kroppskontroll i mänsklighetens tjänst.

Det finns högre mål. Delfiner jobbar för dem, svenska sälar har också prövats och visat sig lämpliga att simma med bomber och detonera sig själva. Nu kan även västerländska flickor dansa fiendens dans och sända meddelanden med kroppen: Allt utfört i säkerhetens tjänst.

Som alla vet vann assasinerna stora framgångar under 1200-talet när det muslimska väldet hotade inte bara korsfararna utan hela den kristna världen. Det engelska ordet assasin, lönnmördare, härleds ur detta folknamn, vars flickor kunde dansa med en dolk mellan skinkorna i 24 timmar framför en furste, utan att av misstag tappa vapnet.

Det är fortfarande så informationer i de inre kabinetten utbyts under strikta former. Sverige hyr flickan med kodnamn “Wisconsin”, hon ställer sig framför utrikesministern och han lägger sina händer på hennes höfter och så att säga trycker in ett morsemeddelande i dem. Skulle utrikesministern råka fatta på ett otillbörligt sätt om flickan utbrister hon genast: “Haram!” vilket betyder “heligen förbjudet!” på arabiska.

Fattar utrikesministern återigen fel väser flickan “Haram” mellan sammanbitna tänder.

Händer det en tredje gång trollar hon fram dolken med rörelser så inövade och snabba att knappt en höghastighetskamera kan fånga dem. Man hinner inte ens fatta att man är död.

Att utbyta informationer med främmande makt är nervkittlande. Har man en gång gjort det är man fast.

Kod Wisconsin sänds därpå till diktatorn eller den härskare som behöver informationer. Hon dansar sitt meddelande och i denna del av proceduren är det Haram att komma närmare flickan än vad ett arabiskt fullblod kan hoppa. Det är endast när man sänder meddelanden det är nödvändigt att under strikta former beröra verktyget.

Det är allmänt känt att en flicka inte kan utföra sådana komplicerade och intrikata rörelser med ett inneboende högre budskap om inte en mycket mäktig man först har lagt sin hand på hennes kropp.

Vad vi inte får glömma i sammanhanget är att fienden, terroristerna, över youtube har tillgång till 380 miljoner magdansande muslimska flickor. Terroristerna är listiga, det medges, men de överför sina informationer utan finess. Det vilar något plumpt över deras hantering. Våra allierades, samt diktaturernas, säkerhetstjänster ligger, så att säga, danssteget före.

Jag förnekar å det kraftigaste att information kan spridas på det sätt som den frivola författaren i opposition tror här>

Inre kabinettet, hösten 2008, Eder von Oben.

Publicerad hos Arvid Falk första gången här>

FESKNAPPEN 2.0

För full förståelse, läs FESKNAPPEN 1.0 först

Det ska erkännas att även om jag fått en så holistisk syn på tillvaron att jag med fog kan berömma mig om att se saker "von oben", så är det inte problemfritt ens för mig att genomföra omvälvande teknikskiften. En del påstår rentav att utvecklingen skenat i och med detta andra steg i lagstiftningen. Emellertid insåg jag snabbt att det var obehagligt att ha frihetsknappen fastsydd i pannan när den började stinka bara för att andra, som inte hade rent mjöl i påsen, kom i närheten.

Jag kallade tillbaka alla knappar och laddade om dem med stamceller hämtade från navelsträngen på delfiner.

Det finns en grupp i samhället som inte förstått och det är de sk skogstokiga. Det visade sig att när vi under stor saklighet och strikthet, införde frihetsknappen började en del skriva elakt i tidningarna. Detta gillades inte, så det tillskyndade en fristående frihetsknappsbärande miljörörelse som lyckades tillrättalägga opinionen och av miljöskäl, insåg snart alla, var det bäst att dessa papperstidningar omedelbart gick i den sk graven.

Samtidigt underställdes av strukturella skäl kommunernas socialtjänst vår statliga stråkmyndighet och på så sätt frigjorde staten inte bara resurser, utan kom även åt skogsstråken, samt började hjälpa de lidande sk skogstokiga som fått allt om bakfoten. De samlades i ändamålsenliga reservat och fick kostnadseffektiva terapeutiska mykologkurser, sysselsättning och mat i ett var tanken. Men de var otacksamma, de rymde och började gömma araber i de svenska skogarna.

Även internationellt har man insett att vi inte har någon opposition i landet, däremot en ökande mängd personer med vanföreställningar. Det rör sig om människor som lider av förföljelsemani och paranoia. Fenomenet är väl känt internationellt. Flera av de diktaturer vi under strikta förhållanden byter underrättelser med har samma problem, stora befolkningsgrupper har blivit skogstokiga.

Givetvis lyssnar ingen till de skogstokiga, men för att göra historien komplett för er, kära läsare, kan jag berätta att de nu anklagar oss för att ha utrotat delfinerna. Som ni vid det här laget redan vet lät jag igår utrikesministern i sin blogg skriva att "detta är oärligt och lögnaktigt."

Vi har inte fiskat delfiner. Vi har ytterst omsorgsfullt tagit till vara navelsträngar. Resterande biologiskt material återfördes omedelbart till havet.

Men det är sant att delfinen, av okända orsaker, som biotop betraktad, har blivit så ringa förekommande att den numer kan anses försumbar.

Frihetsknapparna fylls numer med annan substans. Vilket får mig att tänka på araberna. De har sedan generationer lidit av föreställningen att en helig person vid namn Ali ska återvända till jordelivet. I ljuset av LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård från 1991/92, sänder vi ut frihetspoliser medförande hundar. På så sätt kan vi hjälpa de skogstokiga som annars är svåra att påträffa då de, som det visat sig, i sin allmänna rådvillhet hamnat vilse i skogen tillsammans med araberna.

Strikt och med stöd av LPT applicerar vi sedan en shunt i den skelettstruktur som omgärdar hjärnan. Utan att bibringa de nödställda onödig smärta tappar vi således ut det sista onda ur både skogstokar och araber, så att de kommer till sunda vätskor.

Genom detta enkla förfarande torde världen inom det snaraste vara FRA, jag menar Fri.

Eder von Oben

* * *

Första publicering hos Arvid Falks Gästblogg

FESKNAPPEN 1.0

Det speciella med mig är att jag inte ser saker ur en politisk skyttegravsvinkel,utan holistiskt, von Oben. Jag svävar så högt att jag inte kan dra annat än hisnande slutsatser.

FRA-förespråkarna vill det. Jag vill det; använda senaste tekniken till hjälp för att skapa landet som flyter av honung.

Det var så min gudomliga hjärna välsignades med uppenbarelsen av den underbara FES-knappen. Kanske blommade den upp i ventriklerna eftersom jag senaste tiden fått så många kompisar. Förut var det bara mina dåliga internetleverantörer , dagispersonal på Storken, släkten och några diffusa sorters vänner som kan fixa fulöl från Tyskland som låg och skvalpade i mitt privata sociogram, dvs mejladressboken. 

Sen FRA kom på den sk tapeten har mina länkar och bokmärken ut i världen blivit helt oöverskådliga. Där finns numer vänster och socialister, miljöaktivister, fria liberaler och radikaler, centrerade ungdomar och perifera. Jag har till och med sniffat på moderater och förstått att en del av dem är som jag. I alla fall till en del. De gillar FES.

FES är inget parti eller ens en sammanslutning. FES är förkortningen på några innebörder som skvalpar omkring i min och andras spinalvätska och ibland sipprar ut genom svettkörtlarna och på så sätt bildar handlingar och ord i Frihetens, Empatins och Solidaritetens namn.

Hux flux, sa det och jag fick vänner i alla partier och alla är FES-are och mitt virtuella ritbord i högra hjärnhalvan poppade upp och där är nu FES-knappen under konstruktion.

Bakom det fiffiga membranet i FES-knappen göms några fria Higgs partiklar och de är så stämda att de börjar spinna motsols när de kommer nära auktoritära vibrationer. Känner higgspartiklarna att man passerar en viss punkt i auktoritet händer detta fenomen och då utlöser membranet lukten. Ingen manuell kontroll behövs. Det bara slår till.

Det börjar stinka och för att få det riktigt bra klonade jag skunk med gympadoja, fråga mig inte hur detta lyckades, det hör det hemliga labbet till. Men jag kan försäkra att vare sig skunk eller sko kom till skada.

Våra knappar börjar stinka så fort de kommer nära hot mot Frihet, Empati och Solidaritet.

Sossar brukar bära dem på vänster sida av bröstet, vänsterpartister ytterligare en bit vänsterut. Centern och folkpartiet har dem där de vill och så vidare högerut. Miljöpartister har rätt fri placering av knappen, har jag sett.

Själv lät jag den skickligare av de två plastikkirurgerna i Nip Tuck sy fast min i pannan, men en gång när jag närmade mig riksdagen började det forsa vatten ur den. Jag avvek, fast jag verkligen ville sätta mig på åskådarläktaren. Så stod jag där och lät vattnet gå ur min panna ned i strömmen. Jag hade annars förvandlat plenisalen till ett akvarium. Jag tog upp min bärbara och mejlade Hawkins, frågade vad som stod på. Varför FES-knappen skenade. 

Hawkins: "Is it deuterium?

Jag tog prov på vattnet. Det var himla mycket neutroner i det. Jag skrev: "Yes."

Hawkins genom googles översättning svarade: "Ditt kluster av Higgs partiklar är känsligast. Universums gråt tungt vatten. Du måste nära somethinig verkligt ful."

Det var den dagen FRA gick igenom.

Resten är, som man säger, historia.

Eder von Oben

* * *

Första publicering hos Arvid Falk Gästblogg