tisdag 7 oktober 2008

FESKNAPPEN 2.0

För full förståelse, läs FESKNAPPEN 1.0 först

Det ska erkännas att även om jag fått en så holistisk syn på tillvaron att jag med fog kan berömma mig om att se saker "von oben", så är det inte problemfritt ens för mig att genomföra omvälvande teknikskiften. En del påstår rentav att utvecklingen skenat i och med detta andra steg i lagstiftningen. Emellertid insåg jag snabbt att det var obehagligt att ha frihetsknappen fastsydd i pannan när den började stinka bara för att andra, som inte hade rent mjöl i påsen, kom i närheten.

Jag kallade tillbaka alla knappar och laddade om dem med stamceller hämtade från navelsträngen på delfiner.

Det finns en grupp i samhället som inte förstått och det är de sk skogstokiga. Det visade sig att när vi under stor saklighet och strikthet, införde frihetsknappen började en del skriva elakt i tidningarna. Detta gillades inte, så det tillskyndade en fristående frihetsknappsbärande miljörörelse som lyckades tillrättalägga opinionen och av miljöskäl, insåg snart alla, var det bäst att dessa papperstidningar omedelbart gick i den sk graven.

Samtidigt underställdes av strukturella skäl kommunernas socialtjänst vår statliga stråkmyndighet och på så sätt frigjorde staten inte bara resurser, utan kom även åt skogsstråken, samt började hjälpa de lidande sk skogstokiga som fått allt om bakfoten. De samlades i ändamålsenliga reservat och fick kostnadseffektiva terapeutiska mykologkurser, sysselsättning och mat i ett var tanken. Men de var otacksamma, de rymde och började gömma araber i de svenska skogarna.

Även internationellt har man insett att vi inte har någon opposition i landet, däremot en ökande mängd personer med vanföreställningar. Det rör sig om människor som lider av förföljelsemani och paranoia. Fenomenet är väl känt internationellt. Flera av de diktaturer vi under strikta förhållanden byter underrättelser med har samma problem, stora befolkningsgrupper har blivit skogstokiga.

Givetvis lyssnar ingen till de skogstokiga, men för att göra historien komplett för er, kära läsare, kan jag berätta att de nu anklagar oss för att ha utrotat delfinerna. Som ni vid det här laget redan vet lät jag igår utrikesministern i sin blogg skriva att "detta är oärligt och lögnaktigt."

Vi har inte fiskat delfiner. Vi har ytterst omsorgsfullt tagit till vara navelsträngar. Resterande biologiskt material återfördes omedelbart till havet.

Men det är sant att delfinen, av okända orsaker, som biotop betraktad, har blivit så ringa förekommande att den numer kan anses försumbar.

Frihetsknapparna fylls numer med annan substans. Vilket får mig att tänka på araberna. De har sedan generationer lidit av föreställningen att en helig person vid namn Ali ska återvända till jordelivet. I ljuset av LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård från 1991/92, sänder vi ut frihetspoliser medförande hundar. På så sätt kan vi hjälpa de skogstokiga som annars är svåra att påträffa då de, som det visat sig, i sin allmänna rådvillhet hamnat vilse i skogen tillsammans med araberna.

Strikt och med stöd av LPT applicerar vi sedan en shunt i den skelettstruktur som omgärdar hjärnan. Utan att bibringa de nödställda onödig smärta tappar vi således ut det sista onda ur både skogstokar och araber, så att de kommer till sunda vätskor.

Genom detta enkla förfarande torde världen inom det snaraste vara FRA, jag menar Fri.

Eder von Oben

* * *

Första publicering hos Arvid Falks Gästblogg

Inga kommentarer: